Idag fick jag en sån där liten påminnelse om hur även de små valen i livet gör skillnad. Jag hade planerat för en kväll i tvättstugan då jag bokat tiden mellan 16-20. Jag blev lite sen från jobbet, kom hem och upptäckte att jag måste ha glömt tvättmedlet i tvättstugan sist jag tvättade för 1,5 vecka sedan. Typiskt. Jag packade med mig tvätten och gick ner, med förhoppningen, eller kanske till och med antagandet, att mitt tvättmedel skulle vara kvar där. Min irritation vaknade ganska omgående när jag blev varse om att båda tvättmaskinerna var i full gång att tvätta någon annans tvätt. Dessutom var mitt tvättmedel inte att finna någonstans, däremot låg påsen jag förvarat det i kvar och skräpade. Tvättid och tvättmedel stulet på samma kväll. Nästan så man tappar tron på mänskligheten. Funderade på om jag skulle skita i allt, sätta mig å vänta på skurken som tagit min tid, skriva en lapp eller bara försöka sno tillbaka en maskin. Medan jag funderade åkte jag till Ica å handlade nytt tvättmedel.
Irritationen rann av mig lite och jag tänkte att jag inte får vara så hård mot personen. Det har ju säkert bara blivit en miss. Kan ju hända vem som helst. Så dumt att bli arg. Dessutom, det där med arga lappar i tvättstugan har väl alla fått nog av. Hur unikt är det egentligen? Inte särskilt. Men eftersom jag ändå verkligen behövde tvätta så valde jag att skriva en lapp, men en snäll lapp. Så snällt jag kunde la jag fram min önskan att åtminstone få tvätta en maskin eller två, eftersom jag ska resa bort. Det var ju egentligen allt jag behövde. Vilken tur sen att jag struntade i att bli arg och valde att skriva den snälla lappen, eftersom det visade sig vara min granne som alltid är så trevlig när man möts i trappuppgången som hade råkat tagit fel på datum. Hon plingade på dörren när hon var färdig å bad så mycket om ursäkt. Vilken tur också att jag inte hade skrivit en arg lapp, eftersom jag ett tag senare råkade lämna min nyckel i tvättstugan å släppa igen källardörren efter mig så jag varken kunde komma till tvättstugan eller in i min lägenhet. För då hade det tagit emot mer att plinga på hennes dörr å låna hennes nyckel. Och vilken tur just eftersom hon bjöd in mig på kaffe å bulle. Så fick jag tillslut både tvätta mina kläder och en trevlig fikastund hos en fantastisk granne. Tänk vad mycket trevligare det blir om man låter bli att bli arg och irriterad för småsaker. Min läxa till mig själv blir att tänka på det lite oftare.

Annonser